Bittersweet. mostly bitter

Hej dagboken, hej sverige, hej pa er jag kanner och er jag inte kanner.

Jag har inte kunnat skriva har sedan jag kom till Cairns, for det kostar att anvanda internet, men nu har jag hittat en agency som aven gett mig ett jobb som har ett kontor har i Cairns dar man far anvanda internet hur mycket man vill.
Jag Kom hit for exakt en vecka sedan, ganska exakt denna tiden ocksa. Det var en lattnad att komma hit. Vadret, manniskorna, vibbarna ar helt olika fran Sydney. Men lattnaden forsvann nar jag borjade inse att jag inte hade jobb, och ingen att prata med och ingen lust till nagonting. Men i Torsdags traffade jag Martina och hennes Tyska kompis Jennifer for dom var tydligen ocksa har i Cairns (martina och jag akte till aussie tillsammans i samma flyg, men vi kande inte varandra). Sa vi har haft 2 goa utgangar tillsammans och vi hoppade fallskarm i sondags, helt fantastiskt.
Jag flyttade aven in i ett hus i sondagskvall, dar jag har ett rum for mig sjalv som jag hatar. Och resten av huset ar fyllt med kackerlackor och myggor, o loss i sangen eller loppor, for jag har bitmarken overallt pa benen som kliar som in i helvete.
Martina fick dock ett jobb av denna agency jag nu sitter pa, sa hon lamnade mig igar, och Jennifer lamnade for Brisbane i sondags. Sa igar var en valdigt tuff dag for mig.. Jag har aldrig kant mig som ensam i mitt liv kan jag garanterat saga.

Inget jobb. Inga vanner. Lever i ett skithus med konstiga manniskor. Ingen mat. Inget vatten. Ingen dusch. Inga pengar.
Jag tog allt mod jag hade och gav mig ut pa jobbjakt efter manga timmar av att tycka synd om mig sjalv pa formiddagen. Jag gick runt ute i hamnen, gick i varmen, svettades och var pa bristningsgransen att bola under hela tiden. Jag gick in i ett flertal restauranger men dom behovde ingen. Jag beslutade mig for att sluta, men da sag jag en restaurang jag bara var tvungen att ga in i och fraga om dom var i behov av servitris. Da fick jag prata med en Kinese-kvinna som pratade valdigt lange, och jag kande att jag inte kunde halla ogonen oppna, jag trodde jag var pa vag att do. Kande hur jag blev vit i huvdet, fragade " do you have any bathroom or something?" sen minns jag inte mer, vakna upp av att jag lag pa golvet med tre oroliga kineser over mig, det var fruktansvart pinsamt. Fick dock ett stort glas vatten och en tallrik med pommes, ocksa fortsatte jag prata med kines-chefen. Hon ville jag skulle komma in pa test-jobb idag.

Sa det ar vad jag har gjort idag. Jag har alltsa test-jobbat i en chinge restaurang, det gick bra, men inte sa bra sa att jag fick stanna. Fick mina 24 dollar for 3 timmars arbete och gick darifran for att aldrig mer atervanda.
Tacktacktack.

Efter det gick jag hit, har haft trakigt hela dagen, kant mig ensam igen. Inte sa latt dethar enda.
Medan jag satt har ringde Julia mig, en som jobbar har, sa jag svarade. Det visade sig att hon bara var 4 meter ifran mig, sa vi skrattade och lade pa. Jag gick till henne och fick ett jobb som servitris. Overlycklig. Tar bussen till Crondyn pa mondag.

Ocksa ringde Martina mig idag, hon hatade sitt jobb i bushen sa hon kommer hit igen imorgon forhoppningsvis. Skont.. antligen nagon att prata med igen.

Allt som allt - detta ar ensamt, kraver mycket energi och mycket talamod. Egentligen ingenting alls for mig. Jag bara langtar tills jag aker hem igen.

Dagens kvallsmat - halvt paket torra kakor for 98cent.

Ska snart tillabaka till skithuset, tillbaka till kackerlackorna, tillbaka till lopp-sangen.. snalla, doda mig.





Kommentarer
Postat av: Maria Lind

Min älskade dotter nu får du peppa upp dig .Allt som du gör nu kommer att stärka dig.Det som bekymmrar mig är att du fortfarande äter torra kakor med ingen näring i skärpning .Mat måste prioteras.Love you mest ihela världen.

2011-09-27 @ 20:07:35
Postat av: Paulina

Älskade Lojdan! Jag håller med din mamma, dom där kakorna måste du byta ut! Kanske var därför du svimmade av? Du har säkert näringsbrist :( Finns det verkligen inget som är hyfsat billigt men ändå som ger dig mer näring i?

Du klarar detta! Och du har haft en väldig massa motgångar - men vad kommer efter motgångar? Jo - MEDGÅNGAR! Och dom kommer lojdan, dom kommer! Detta utvecklar dig ENORMT och du kommer vara SÅ stolt när du kommer hem med denna resa i bagaget! Jag tror på dig, du måste tro på dig själv, du också! Jag saknar dig på tok för mycket just nu, men jag tycker ändå inte att du ska komma hem. Du ska åka hem från Aussie med en känsla av att detta är en av dom häftigaste resorna du gjort/kommer göra i hela ditt liv! Jag hejar på dig och jag tror på dig! Börja med att äta lite mer näringsrik mat så har du kommit en bit på vägen, hihi (a) LOVE LOVE LOVE

2011-09-29 @ 13:51:35
URL: http://pauislife.blogg.se/
Postat av: LOUISE

Ni ar for sota bada tva! Jag LOVAR att halla ut, och jag kanner redan att motgangarna borjar fa sig ett slut. Men det gar upp och ner mest hela tiden. Tack for stodet iallafall. Nar jag far in pengar fran jobbet ska jag kopa ordentlig mat o laga :). Agg, jordgubbar och clementiner ar hyffsat billigt, det ar ungefar det jag ater, men jag ar radd for att tillaga nagot eftersom att vart kok ar VALDIGT ackligt. Fullt med mogel, myror, kackerlackor, bananflugor och myggor. Sa man blir dessutom inte hungrig av att se pa miljon. Jag hoppas det blir battre nar jag kommer till Croydon.



JAG ALSKAR ER NI AR BAST :):):) blir sa glad nar jag hor fran er. Ni ar saknade <3 <3 <3 :)

2011-09-30 @ 08:35:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0