Saknaden är bra om det ska hålla länge <3

Jag låg o tänkte inatt, på alla människor som jag älskar, och minnen, och på hur mycket jag kommer sakna väldigt väldigt många.
Just detta året älskar jag nog fler personer än jag någonsin har älskat i mitt liv. För jag har äntligen lärt mig att solla bort skitmänniskorna, och nu har jag fan bara dom underbara kvar.
En av dem är:

Noella Therese Johansson. Dig kommer jag sakna, mer än jag redan saknar dig. Du är den absolut bästa människan jag vet. Vi två har varit bästa vänner sedan du föddes, den 3 december 1992. Inte konstigt att jag var tjock vid den tiden du kom ut, som jag tröstätit för du att tog sån tid på dig. Alla minnen med dig får mig att lee, och det konstiga är att vi faktiskt ALDRIG har varit ovänner, alltså aldrig. Vi har varit i idré två gånger, hemsedal, Marocko, Österrike tre gånger, Tjeckien, Öland, Gotland, Grekland, Stockholm, Göteborg, Bakken X antal gånger, stugan <3, m.m. Jag ler varje gång jag tänker på när "hasse" kom i världens nitti och körde över mina skidor, när vi stod i min häck och hörde två tanter prata om barnbarn o Nollan, och när vi lekte i mitt rum med alla gosdjur och kom på vår alldeles egna myslek med tuffa gänget och programledarnas intro "BIO RIO - världens mest populäraste program - välkomna!".
Inatt kom jag på ett minne till som jag nästan, men bara nästan, hade glömt bort. Det var när vi var i Lilla Stugan och filmade runt om i trädgården, "jaa, här är då ett TRÄD", ett väldigt tråkigt nyhetsinslag som vi hade väldigt väldigt kul åt kommer jag ihåg :). Nej alltså, jag älskar bara dig så fruktansvärt mycket och jag hade verkligen kunnat skriva ett flera sidor långt brev bara till dig.
Jag älskar dina ögon, för du tittar alltid djupt, man kan hitta allt i dina ögon - empati, skratt, ironi, du kan till o med skaka med dina ögon (så ballt haha). Du lyssnar när man pratar, du är aldrig egoistisk, du sätter andra före dig själv. Jag älskar att du kunde vara ironiskt när du var liten, de är inte många ungar som ens vet vad det är. Jag älskar att du är så himla lättroad. Jag älskar att när jag ibland sitter o pratar med dig kan du fastna på fluga och följa den med ögonen utan att röra huvudet och sen återgå till mina ögon och säga "va?" och småle lite. Jag älskar att du kan sitta o lyssna och plötligt säga "du har en bubbla i halsen" och småle. jag älskar att om man säger till dig att du har ett hårstrå som ligger HELT fel i pannan säger du bara "japp, jag har lagt de där." Helt allvarligt, också börjar man själv störa sig på det jätte jätte mycket haha.
OCH jag älskar att du kan mig , du vet hur jag funkar. Jag glömmer ALDRIG när vi var i marocko på balkongen, och jag försökte säga - mamma, kan du skicka tobleronet?
Men eftersom jag hade massor med choklad i munnen kom  det ut som:
- bldfmkfksmkfhsakmdak
och mamma frågat VA!?
och du säger - hon vill ha tobleronet.
Fan vad jag blev chockad den gången.

Som sagt, jag hade verkligen kunnat fortsätta med detta i all evighet, men kort och gott - Jag älskar dig.
Minst sagt.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0